Mediala förmågor

Tror du på att det finns något mer än bara den fysiska värld vi lever i, och som vi kan se omkring oss? Att vår själ lever vidare, när vår kropp gjort sitt?
Tror du att det som kallas det övernaturliga, är lika naturligt som att du och jag går omkring här på denna jord, i detta nu?

Många av oss har testat våra mediala förmågor, genom att till exempel fråga “anden i glaset” olika frågor. – Särskilt när vi var barn.

Jag tror att vi alla föds mediala, med en kontakt till den högre, kollektiva energin, men att de flesta av oss stänger av den där kontakten med tiden.  Oftast runt femårsåldern.
Barn har ofta “låtsasvänner”, sådana som vi föräldrar inte kan se, och då berättar vi för våra barn, att de inte finns. – Men jag ställer mig ofta frågan, hur det är med det där egentligen?
Kanske finns de i allra högsta grad, och bara för att vi vuxna tappat förmågan att se och höra dem, så betyder det kanske inte alls att de inte existerar?
Men vi säger till våra barn, att de bara fantiserar, och kanske bannar vi dem för att de gjort något som låtsaskompisen sagt till dem att göra. (Fast vi nog istället borde lära dem att man inte ska lyssna på vad andra säger, och lyda blint, utan tänka efter själv, om det är något bra eller dåligt. – På så sätt skulle vi skapa självständiga små individer, som tidigt lär sig tänka kritiskt, och ta egna beslut. Även bland mer “fysiska” personer.)
När jag var liten berättade jag om ett ställe som hette Bäcksjö. Där fanns en bondgård, med en massa djur,och på den gården bodde en man som hette Sven (tror jag?) och han hade en röd sportbil.
Jag hade massor att förtälja om detta ställe, och de vuxna skrattade gott minns jag. – Tyvärr minns jag inte så mycket mer, och tråkigt nog finns ju inget nedskrivet eller inspelat från den tiden.
Det hade varit kul att ha kvar de berättelserna! – Särskilt med tanke på att det finns ett ställe utanför Umeå, som heter så, och tänk, om det bott någon där som hette Sven, och hade en röd sportbil…?

När våra barn har mardrömmar, eller påstår att det bor läskiga saker i garderoben, borde vi nog också lyssna på dem. Ta dem på allvar, istället för att förminska dem, genom att påstå rakt av, att de bara hittar på, och att det bara är deras fantasi som “spökar”.

Det finns förstås personer som inte stängt av sin medialitet också, eller som i vuxen ålder själva aktivt söker upp “kontakten” igen.
Som har förmågan att uppfatta energierna, som inte längre lever i en kropp, eller som kan höra eller se budskap från det kollektiva energifält, som jag är övertygad om, finns runt omkring oss.

Själv vill jag gärna återfå mer kontakt med de här energierna, och jag har valt vägen att kommunicera med änglar.
Det känns som ett säkert sätt att “koppla upp sig”.
För mig är det lite som att gå ut på internet, det här, och man kan jämföra det med att gå ut på facebook, och lägga till en massa nya vänner.
Alla energier som finns i universum är såklart inte goda. Det finns nog en massa förvirrade själar, som inte hittat “hem” till ljuset som gärna vill bli vän med en, och sabotera och ställa till förtret, precis som på Facebook.
Men ärkeänglarna är alltid goda, så jag nöjer mig än så länge med att ha kontakt med dem.

Tyvärr är jag inte så bra på att höra eller se dem, (Ärligt talat är jag helt urusel på det…)  men jag kan ibland känna vad de “säger”.
Och även om jag inte förstår dem fullt ut, så är jag ganska säker på att de förstår mig alldeles utmärkt!
Jag ber dem om beskydd och hjälp att lösa problem, och tackar dem varje dag för att de finns där för mig. Jag ber också om deras assistans när jag håller på med healing.
Änglarna får inte kliva in i någons liv och styra upp saker hur som helst, (vi har vår fria vilja, och den respekterar de) men om man ber om deras hjälp, så kommer de gärna och reder ut situationen. Kanske inte exakt på det sätt som vi själva tänkt, men alltid till det bästa för oss.

Att spå sig är något som jag tycker är väldigt kul, och jag har själv besökt en spådam några gånger, som på ett helt otroligt sätt lyckats se saker som sedan hänt. Och även berättat om sådant som inträffat tidigare i mitt liv, utan att ha någon insikt i mitt privatliv. Eller beskrivit personer i min omgivning perfekt, utan att ha en aning om vilka de är…
Det finns många som berättar om liknande upplevelser, efter att ha besökt andra sierskor. Många har också återfått tappade föremål genom att kontakta någon som har förmågan att hitta saker. Och för mig står det klart, att det finns de som helt enkelt kan uppleva saker vi andra inte (längre?) har förmågan att se och känna…

På tal om att se
På den här bilden, som jag knäppte uppe vid Ulebokvarna källan för ett år sedan så ser jag något…
Häromdagen såg jag ytterligare något mera i bilden. – Frågan är om du kan se något, förutom vatten, buskar, träd och gräs?

2013-09-18 13.42.21

(En liten ledtråd, till vad jag såg först är att det befinner sig i den övre tredjedelen av bilden, till höger om mitten. – Och jag tycker det ser ut som en indians ansikte.
Men ser du samma sak? Och ser du något mera?)

Posted in Healing, Okategoriserade, Spirituellt | Leave a comment

Varning för stenskott

Om man åker ut i skogen så får man passa sig…

IMG_1037

Det kan yra stenar där tydligen. Blinkar

Jag tog en liten promenad idag, och fick med mig några bilder hem.
Höstens färger börjar märkas, men än är det lite mesigt liksom. – Fast ganska fint ändå.
Idag var i alla fall vädergudarna vänliga, och det var härligt nere vid spängerna, i solskenet!

IMG_1038

IMG_1040

IMG_1046

IMG_1065

IMG_1069

IMG_1078

IMG_1080

IMG_1082

Posted in Foto, Humor, Natur | 2 Comments

Tillbaka till vardagen

Nu har vi varit hemma från Turkiet flera dagar, och jag saknar det där stället, så det inte är klokt!
Idag skiner solen vackert, utan att det blåser så att man fladdrar iväg här hemma visserligen, men nog var det skönare med temperaturer runt 30 grader både på land och i havet allt!
Sverige är fantastiskt, och vi bor i mycket vacker natur här i trakten! Men jag skulle i alla fall kunna tänka mig att bo på båda ställena, lite här och lite där, när man har lust liksom…

Nu kan man ju inte bada i havet på vintern i Turkiet heller, om man inte är en riktig friskus då förstås. (Vilket jag inte är längre! Jag vill ha minst 25 i badvattnet för att jag ska tycka att det är skönt.) Men man slipper i alla fall skotta snö och skrapa bilrutor i det där landet… – Åtminstone nere i Fethiye.

Ja, ja… Nu är jag hemma i alla fall, och det är bara att gilla läget! – Det är som sagt ett fantastiskt land vi bor i vi också!

Men jag tänkte drömma mig tillbaka lite, och dela med mig av lite fler berättelser om vad vi gjorde, och hur det såg ut i Fethiye med omnejd, där vi befann oss.

Första dagen var vi bara iväg till affären, och sedan låg vi och gottade oss i solen vid poolen. Runt femtiden gick jag in, och sedan däckade jag.
De andra var ut på en liten kvällspromenad i området, men då sov jag gott redan.

Andra dagen hoppade vi på en dolmuş, och åkte in till centrala Fethiye för att handla lite, och se oss omkring.

Direkt utanför vår grind, på andra sidan vägen, så hittade vi ett par kossor, och några får.

2014-09-15 10.59.58

(Dagen efter så dök de upp på andra gaveln, och då berättade vår granne, att det även varit en kamel där. – Men då plaskade vi i böljorna de blå, så det missade vi.)

Så här såg det ut på Çalıs lokala shoppingstråk, när vi åkte vår första resa mot stan.

2014-09-15 11.14.20

Maten på varuhuset var inte så billig som vi hade trott. Det var ungefär samma priser som hemma på många saker. Så vi åt ute för det mesta, eftersom det knappt lönade sig att laga maten själv hemma i lägenheten.

Matställen finns det gott om…

2014-09-15 19.36.09

Det där var en liten, liten snutt av strandpromenaden, men där åt inte vi.
Vi gick längst ned på shoppinggatan, där vi hittade en restaurang, där det växte bananer utanför toaletten.

2014-09-15 21.41.42

Sedan köpte vi glass… – Turkisk glass, som man måste “bita” av, eftersom den är seg. (Och tydligen rena hälsokuren, om man ska tro reklamen…)

2014-09-18 18.34.30

Vi var många gånger, hos denna underbara entertainer/glassförsäljare under veckan vi var där.

På fredagen åkte vi till grannbyn, Ölüdeniz.

2014-09-19 10.57.12

Där finns en lagun, som vi besökte.

Så här ser det ut från ovan. (Bilden tagen på en skylt vid vägen)

2014-09-19 14.45.39

Från land såg det ut så här.

2014-09-19 11.41.40

I Turkiet är gräset högre än i Sverige.

2014-09-21 18.25.42

2014-09-21 18.30.58

2014-09-21 18.31.25

Solnedgångarna är (minst) lika vackra som här hemma…

2014-09-21 18.49.16

Och vågskvalpet från havet rogivande.

På kvällarna, och natten får man inte gå på den här stranden, för då kan man störa sköldpaddorna, som kryper upp där ibland.

2014-09-21 18.44.49

På måndagen var det dags att åka hem…

Från planet såg vi ned på stränderna vi badat vid.

2014-09-22 13.27.49

Sedan hade vi några timmar i Istanbul, där vi bytte plan.

2014-09-22 14.13.26

En sjukt stor stad, med massor av trafik… Och hur mycket som helst att se, och att shoppa till billiga priser. – Men vi hann ju inte med så mycket mer än att strosa runt en stund, och äta lite.

2014-09-22 17.59.16

Stora bilar fanns det också… – I alla fall långa.

2014-09-22 19.00.23

Bye, bye Istanbul, och Turkiet!

2014-09-22 21.38.52

Och hej, hej Stockholm!

2014-09-23 00.24.38

Posted in Blandat pladder, Foto, Natur | 2 Comments

Halvtid

Efter en lång nattlig resa hit, med mellanlandning i Istanbul, så kom vi fram till Fethiye i söndags morse. Vi bor i ett litet paradis, inte långt från stranden i en lägenhet, som en god vän hyrt. 

Området ligger precis i utkanten av Fethiye, och när vi var på väg från affären första dagen, så fick vi plötsligt se en kossa i en trädgård. 

Sedan fick vi se att vi har både kossor och får utanför muren till vår gård.

När vi är hemma igen så kommer fler foton och grejer på djuren i området.  Men här kommer ett kort på ”vår” katt, som vi kallar Murre. Den vill absolut vara hos oss, och smiter in så fort den får tillfälle. 

Jag har liksom inte tid att sitta här och skriva, så nu får ni se lite bilder härifrån bara. 

Havet badade vi i för första gången idag, och på stranden tog solen rätt rejält fick vi erfara… 

Jag har i alla fall kommit på att jag inte alls skulle ha några problem med att bo så här för jämnan, så nu funderar jag för fullt vad man skulle kunna försörja sig på, genom att jobba på distans…? 

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Testar lite till

Vi är fortfarande inte så bra vänner jag och iPaden… Förra inlägget skrev jag igår, och det gick inte att posta förrän nyss.

Nu testar jag igen, få se om det går bättre den här gången?

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Ett litet test bara

Jag är bara tvungen att prova att skriva på paddan. Vi är ju inte jättekompisar den och jag, så den blir inte använd ofta.

Men nu har jag kommit på att den ju är smidig att ha med sig när man ska resa, så jag sitter och leker lite, för att se om vi kanske kan hålla någorlunda sams en vecka i alla fall?

Vill ju testa att skriva ett blogginlägg också, för att se om jag minns hur man gör det på den.

Här kommer därför en bild på gårdagens middag, bara för att se om jag lyckas lägga in foton också?

Det är ugnsgrillade grönsaker,sötpotatis också kyckling med mangosås. Tillrett av min duktiga dotter. Smakade himmelskt!

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Ni får gärna tycka att jag är en torrboll!

Med risk för att anses som skittråkig, så skriver jag här, och förklarar mig, istället för i de privata meddelanden jag fått på Facebook. (Det har blivit tre bara senaste dygnet, så jag är lättlurad… ;) )
Det pågår ett par (eller kanske flera, fast jag bara stött på två)  ”spel” för att höja medvetandet om bröstcancer och prostatacancer på Facebook.
Kommentarer man ska lägga ut i sin status, och sedan när någon gillar eller kommenterar, så skickar man ett personligt meddelande till dem, där de får ett antal alternativ att välja bland, att lägga upp som status på sin profil,
Jätteroliga statusar för all del! – Jag har skrattat högt åt vissa, och andra har jag trillat dit på att ge mer praktiska råd.

Det har jag inga problem med! – Jag har blivit lurad hela livet, och det förhöjer ofta stämningen!
I andra fall är det inte lika kul, och nu kommer vi till det jag tycker är tråkigt med dessa “spel”.

Enligt mig så är ni precis lika lurade som jag blivit, och inte på ett lika roligt sätt…

Ett sådant här meddelande får man om man gått på en nit, och blivit lurad att gilla eller kommentera på Facebook: Hahaaa Du skulle inte ha kommenterat eller gillat mitt inlägg! Nu måste du välja något av följande och klistra in den på din vägg. Detta är 2014 års spel för att väcka medvetenhet om bröstcancer och prostatacancer. Var inte en glädjedödare, välj något av följande och ändra din status: (Ja, nu väljer jag att inte skriva ut de olika statusarna här, för jag respekterar att andra tycker detta är väldigt skojigt, och även att det är för en bra sak.)

Men… Så här ser jag på det:

1: Jag har inte lärt mig ett skit mer om vare sig bröstcancer eller prostatacancer av de här “spelen”. – Vilket alltså är syftet med det. (Och jag antar att ungefär 99% av befolkningen, som nåtts av ett sådant här meddelande inte heller har fått något ökat medvetande om de två cancerformerna av att vara med och skriva skojiga statusar. – Jag kan ha fel, siffran kan vara 100% också… Eller så är det så att någon människa inte kände till dessa sjukdomar tidigare, och därmed börjat googla som fasen, för att ta reda på vad det egentligen är?  Men ärligt talat tror jag den siffran är försvinnande låg…)

2: Tyvärr så är det så att det här “ökande medvetandet” som man nog är ute och far efter inte är mer kunskap om sjukdomarna egentligen. – Det är nämligen sekundärt till för att man ska stödja cancerfonden t ex.
Och hur tråkigt det än är att säga det… – De pengar vi  skänker dit går tyvärr inte till att lösa gåtan med att bota cancer.
Den går till forskning som läkemedelsbolagen ligger bakom, och hur tjatig jag än verkar nu, för er som läser min blogg, och följer mig på Faceboook: De vill inte alls att vi ska kunna bota cancer! – Det är deras största kassako!

Cancer har visat sig kunna botas, med bland annat cannabisolja, genom att höja kroppens pH-värde och skapa en miljö i kroppen där det finns gott om syre. (T ex med hjälp av väteperoxid och ozon, men också genom grön kost, och uteslutande av socker. Även bikarbonat, som höjer pH-värdet används i vissa behandlingar, och kolloidalt silver.)
Detta påvisades för länge, länge sedan av Otto Warburg, som fick Nobelpriset i medicin 1931. – Men hans upptäckter är inte lönsamma, så de har liksom “gömts undan” i alla år.

Tyvärr… Det finns lösningar, men de utforskas inte vidare, eftersom det är naturliga ämnen, som inte går att ta patent på.

Likadant är det med ALS-Ice Bucket Challenge.

Jag högaktar verkligen alla som vill göra en god gärning, och samtidigt bjuder oss andra på facebook på underbar underhållning!
Det är hedervärt att vilja göra något gott, och jag tänker aldrig ta ifrån er äran av det!

Underhållning är också bra för hälsan, så både dessa knasiga statusar som ska delas, (för “cancermedvetandet”) och alla roliga videos vi fått se, från alla som vill hjälpa folk som drabbats av ALS, gör verkligen många gott!
Och där finns ju också känslan… – Känslan av att för ett kort ögonblick få känna hur det känns att lida av sjukdomen, då man tappar känseln, och bara… Ja, liksom bara “fryser” i flera bemärkelser…

Men… Jag har tagit ställning mot läkemedelsjättarna, och tänker inte gynna dem mer än nödvändigt.
De tjänar pengar så det räcker på alla tokerier som de lurar i folk.

För det är likadant med ALS, som det är med cancer… – Det verkar finnas botemedel.
Att rena kroppen från gifter, och tillföra fettsyror, som finns i t ex kokosolja, som är ren och kallpressad, verkar kunna göra underverk med många som drabbats av den vidriga sjukdomen. – Fast det kommer aldrig pengarna alla vänliga, underbara människor som ställer sig under en hink isvatten att gå till, att utforska vidare. – För läkemedelsbolagen äger inga kokospalmer…

Den dagen det kommer något på Facebook (eller någon annan utmaning, någon annanstans, på något annat vis) där syftet är att (utveckla de naturliga metoderna för att) verkligen bota någon sjukdom…
Då hörni!  – Då skulle jag kunna göra väldigt knasiga saker jag också…

Om jag kunde rädda en stor del av mänskligheten genom att dyka i en bassäng full med dynga, så skulle jag kunna hoppa ned utan att tveka så länge. Bara det fanns en dusch i närheten.  Blinkar – Och om inte, så skulle jag nog tveka länge, men hoppa i ändå till sist. – Men sådant som syftar till att de som redan har så mycket pengar att de styr världen, de vill jag inte ge mera…

Så sorry, om jag framstår som en partypooper! – Jag vill kunna välja mina utmaningar, och även om meddelandet som delas säger: “Var inte en glädjedödare” så skiter jag faktiskt i vad andra tycker och tänker.
Jag har, som sagt,  inte något problem med att vara trist. – Jag har problem med att gynna företag som har som agenda att leva på folks ohälsa!

Tipsa mig dock gärna om galna upptåg, som gynnar alternativ forskning!
Då har jag inte samma spärrar.
Skrattar – Särskilt inte om jag får chansen att själv ta ställning, utan att “prackas på något, jag kanske inte gillar”. – För så slår jag ofta bakut.

Posted in Blandat pladder, Tankar och hälsa | 4 Comments

Man vill ju få lite färg…

Jag heter Alba, för att det var det första namn matte tänkte på, när hon såg att jag var vit, när jag föddes. (Alba betyder vit.)
Nu är det ju så att alla vill vara bruna., och min mamma är minsann lite gyllene i pälsen på ryggen, och alldeles väldigt brun i ansiktet, och på öronen, och svansen, och faktiskt på tassarna med. – Så jag tänkte att jag skulle bättra på min färg jag också…
Tänka sig… – Jag hittade ett sådant där solarium i mattes säng.
Inte den lyxigaste modellen, men i alla fall sånt där med ljus från ovan, och varmt och skönt är det också!

2014-08-29 13.38.49

Och där fick jag igång det också!

2014-08-29 13.43.12

Bara att lägga sig tillrätta nu då…

2014-08-29 13.39.52

Sola ryggen…

2014-08-29 13.43.36

Och magen…

2014-08-29 13.46.40

Fast jag vill ju ha solhimlen lite närmare…

2014-08-29 13.46.54

”Morsaaan!!!??? Vad gick du iväg för?
Kom du med! – Det här är jätteskönt ju!”

2014-08-29 13.47.21

”Nähä… – Skit i det då!
Jag solar väl ensam då…”

Sidorna också! – Så man får jämn fin färg.

2014-08-29 13.47.43

2014-08-29 13.48.41

Jaha… Och där kommer matte
”Kolla matte! – Jag solar!
Alltså… Exakt vad sa du nu??? – Är det inget solarium, utan en dator?
Jag blir inte brun av att ligga här alltså?
Kanske bara pytte, pytte, eftersom skärmen avger aningens ultraviolett strålning, men att det inte kommer att märkas alls?”

2014-08-29 13.44.05

”Skit också!!!…”

2014-08-29 13.43.54

Posted in Katter | 3 Comments

Och katterna, de spinner…

Det kom en störtskur igår. Då fick jag för mig att jag hade bakluckan på bilen öppen, men den hade jag lyckligtvis stängt…

Det kom en störtskur idag också.

2014-08-22 11.57.34

2014-08-22 11.56.41

Men den var kort, som tur var.
Lite hagel kom det också, och ett tag såg det ut som om man poppade popcorn på mitt biltak. – Men det hann jag inte fota såklart…

Katterna, de bryr sig inte om att det regnar inte…- De bara spinner, och spinner… Open-mouthed smile

2014-08-22 12.51.22

Och jag… Jag har plockat lite blåbär jag, fast det var ont om gott om blåbär i skogen, om man säger så…

2014-08-22 20.12.44

Det har visst varit alldeles för torrt i juli, för de är små, och torra, och skaften sitter kvar. Dessutom är det ganska glest mellan dem alltså.
Fast några blev det ju i alla fall. Smile

Nu blir det strax sängen för min del. – I morgon är det dags att jobba igen.

Posted in Foto, Katter, Natur | 2 Comments

Kattmys

Ni kanske undrar hur det går med det där som piper i garderoben?
Ja, till att börja med så har kattungen bytt kön… – Det är inte en kille, som jag trodde först, utan en liten flicka.

Nu har det börjat synas lite maskning, och det ser ut som om den lilla skönheten kommer att bli blåmaskad. (Fast även här kanske jag ska reservera mig lite, för färgen kan säkert slå över och bli mer åt det bruna, som föräldrarna längre fram.
Dock ser det väldigt grått ut just nu i alla fall…) Långhårig, som sin pappa kommer den att bli i alla fall. – Det törs jag nog säga med ganska stor säkerhet, för det börjar bli ganska långt lurv på kroppen redan nu, även om pälsen inte är så tät än.

Att fånga den här lilla krabaten på bild, är inte så enkelt… Det börjar bli mycket “fara omkring” nu… Och en del bus också.

2014-08-20 17.17.24

2014-08-20 17.00.44

alba140820

I går blev lilla Alba fyra veckor, och nu börjar det bli dags att “kattsäkra” hemmet.

 

Vikten idag är 374g, vilket betyder att vikten fyrdubblats på fyra veckor.
Hon växer så det knakar. – Så numera är det inte bara pip i garderoben. Det är knak också. Winking smile

Posted in Foto, Katter | 1 Comment