Men blir det riktigt tufft med ekonomin någon månad, då slår jag nog till, och skickar in mina trasiga gamla smycken i alla fall.

Guldpunkten är ett av alla de ställen, dit man kan skicka sitt guld, och få ett högt pris för det.

Man har just nu kampanjpriser på guld, om man skickar in guldet med vändande post, sedan man fått sin guldpåse, så kanske borde man passa på nu i alla fall…?

Ändå är jag lite, lite avvaktande.
Inte så att jag inte litar på företaget. – De har polistillstånd, och är nog mycket seriösa.
Man blir säkert inte långvarig i den här branschen, om man inte är ärlig, och den här firman har funnits sedan 1996.

Men tänk om jag trots allt inte skulle bli nöjd med värderingen?
När man läser villkoren, så får man i så fall guldet hemskickat med vanlig post för en kostnad av 125:- plus porto. – Men då saknas ju försäkring…
Vill man ha det, så får man punga ut med 250:- plus porto, vilket jag tycker är i saftigaste laget.

Jag är därför försiktigt positiv till detta sätt att få pengar för sina gamla smycken, och låter nog mina ligga ett tag till.
Men för den som snabbt och enkelt vill ha ett bra pris för guld som ligger och skräpar, tror jag det är ett väldigt bra sätt. – Det är bara jag som är lite knäpp.

Så här ser det ut på UL:s sida just nu:

Ja, det där är bara de bussar som inte går alls, och sedan är det stora förseningar på de övriga linjerna, och inställda och försenade bussar i stadstrafiken också…

Hoppas UL kan lösa problemet med att få passagerare från punkt A till punkt B på något sätt i alla fall, för annars måste jag nog ut och halka runt på vägarna jag också. – Det finns någon som gärna vill till Tärnsjö ute i bushen några mil nordost om Uppsala.

Måtte de skicka en taxi!

Så gjorde jag något man kanske vanligtvis inte gör när man mår apa. – Jag sade tack till min kropp.
Tackade för att den är så klok och säger ifrån, när den inte vill mer.
Förr har jag mest svurit och stånkat för att inte kroppen vill “vara med”, men nu körde jag alltså med omvänd taktik.

Och tänk…. – Det funkade riktigt bra!
Idag har den varit riktigt snäll, trots att jag har varit igång, och ute och farit runt sedan i morse.

Vi hamnade här:

(Ja, i Uppsala alltså, för er som inte känner igen “svampen” därifrån.)

Där var vi bland mycket annat in på MAX, och käkade, och inte ens då protesterade magen.

Men jag kan verkligen inte rekommendera Grand de Luxe-målet UMAMI. – Det var faktiskt inte någon höjdare!

När vi ätit drack jag inget kaffe, för jag ville ju inte misshandla min stackars mage totalt.
Men jag läste på skylten vid kaffeautomaten i alla fall. – Och fick lite myror i huvudet…?

Vaddå nytt bryggkaffe?
Kan ju inte vara så nytt, om man har bjudit på det sedan 1968?  – Eller?

Nu är jag hemma igen i alla fall, och jag är trött.
Därför har jag lovat kroppen att vi ska gå och lägga oss tidigt idag också. – Så den slipper protestera så där våldsamt som igår.

Jag trivs mycket bättre när vi är kompisar…

Jaså, inte?

Tur för mig det! – AJ! Vad ont det gör!

Nu hände dessutom något riktigt märkligt. – Ett riktigt mirakel faktiskt!

Att döma av allas statusuppdateringar på Facebook, och inlägg i bloggar, så har typ ingen röstat på Björn Ranelid. – Förutom Ola Lustig, på Rix FM.
Ändå så går karln rätt in i finalen i Globen.

Är inte det ett mirakel, så säg?

Antingen har Ola suttit och ringt och tokröstat från typ tusen telefoner simultant, eller också har det faktiskt skett något litet under.

Själv röstade jag inte på någon. – Maken till usel deltävling i Melodifestivalen har jag nog aldrig varit med om…
Grejen är att det var så dåligt, att jag faktiskt tyckte att Mirakel inte var bland de sämre låtarna, utan tyckte den var helt okej. – I alla fall i jämförelse med de andra låtarna alltså…
Däremot säger jag inte att jag tycker Björn är någon sångare!

Men hur det än är med detta mirakel spektakel till framträdande, så tycker jag det är riktigt roligt att han var med!

Få saker som händer skapar sådant engagemang hos svenska folket, och liksom sätter lite fart på alla. – Och visst behöver svenska folket ruskas om lite ibland. Det är väldigt mycket landet mellanmjölk för det mesta…
Det är inte många som lyckas röra upp så mycket känslor på tre ynka minuter i vanliga fall.

Bara det är ju ett litet mirakel, och kanske var det det han var ute efter, den underlige lille mannen från Skåne. – I så fall har han verkligen lyckats!

AB, AB, AB, DN, DN, Ex, Ex

Ändå kan jag än en gång konstatera att man valt rätt ställe att bosätta sig på.
Här är det nämligen väldigt lindrigt, jämfört med många andra platser i landet, med klass 1 och klass 2 varningar utfärdade.

Stanna hemma uppmanar SMHI folk som befinner sig i Norrland.
Jag tror faktiskt jag tar och lyssnar på den där varningen jag också, även om jag nu inte bor där.
Det är riktigt mysigt att kura i stugvärmen, och bara ta det lugnt.

Kanske titta på melodifestivalen?
Det verkar ju vara något man inte får missa idag.
Alla kommer väl att prata om Björn Ranelids bidrag nästa vecka kan jag tro…

AB, SvD, DN, DN, AB,

Nu har jag kommit så pass långt i mina funderingar att jag nog bestämt mig för att göra så som jag har lärt mig genom att se och lyssna på Louise L Hay, Abraham, och genom att läsa The Secret.
Tro på attraktionslagen, känna efter inåt, och försöka bara följa med strömmen i livet.

Det är lättare sagt än gjort, för man har ju liksom blivit upplärd med att man ska kämpa för allt man vill ha.
Att paddla mot strömmen, för att komma dit man vill liksom.

Funderade på vårdutbildning, men sedan jag har “tuggat” på det ett tag, så känns det liksom väldigt uppströms för mig. – I alla fall just nu.
Så jag skiter nog i det…

Nu försöker jag istället lita på att livet tar mig dit jag är ämnad ändå, och leder in mig på de stigar jag ska gå för att finna det jag är menad att göra. – Utan att behöva kämpa.

The wise man said just raise your hand
And reach out for the spell
Find the door to the promised land
Just believe in yourself
Hear this voice from deep inside
It’s the call of your heart
Close your eyes and your will find
The way out of the dark

Jaa….. Jag gör väl så då.
(Och jag tror jag börjar med den sista punkten, för jag är så trött att jag ser gröna Hibbar… – God natt! )

Vi såg filmen The life of David Gale, och nu kommer något så ovanligt som ett filmtips här i bloggen. – Det tror jag knappast har hänt tidigare…?

Jag är inte någon stor filmtittare jag inte.

Men den här var bra tycker jag! – Och med en liten extra knorr på slutet.

Se den gärna!

Jag har mer eller mindre bott i telefonen, och nu sitter jag och kollar upp olika utbildningar. – Och funderar på om jag borde plugga, eller om det kanske löser sig ändå?
Jag har liksom inte riktigt klurat ut vad jag ska göra när jag blir stor. – Eller vilken väg jag ska ta, för att komma dit. (Dit jag alltså inte riktigt vet vart det är…)

Ja…. Det är lite mycket nu kan man kanske säga.

Funderar också på ifall jag ska tacka ja till ett uppdrag, som jag inte vet säkert om jag vill åta mig? (Fast det kanske är just det jag vill och borde?)

Förvirrat inlägg? – Ja, det är inget mot hur förvirrad jag är ska jag säga!
Jag har så mycket i huvudet just nu, att jag knappt vet vad jag heter.

En sak vet jag i alla fall! – Idag är det Alla hjärtans dag.

Nu ska den här förvirrade mamman ta och umgås med sitt “lilla” hjärta.
Vi ska mysa med en film och äta kebab med fruktsallad till efterrätt.

Kram till er alla!

Det var nog bara den där Värkmästarn som blev lite sur, för det blev bara lite bubbel och snurr.

I morse var magen som vanligt igen, och jag var så omtänksam, att jag gav den lite havregrynsgröt till frukost.

Då blev den visst glad, för idag har den varit så snäll, så snäll så.