Halvtid

Efter en lång nattlig resa hit, med mellanlandning i Istanbul, så kom vi fram till Fethiye i söndags morse. Vi bor i ett litet paradis, inte långt från stranden i en lägenhet, som en god vän hyrt. 

Området ligger precis i utkanten av Fethiye, och när vi var på väg från affären första dagen, så fick vi plötsligt se en kossa i en trädgård. 

Sedan fick vi se att vi har både kossor och får utanför muren till vår gård.

När vi är hemma igen så kommer fler foton och grejer på djuren i området.  Men här kommer ett kort på ”vår” katt, som vi kallar Murre. Den vill absolut vara hos oss, och smiter in så fort den får tillfälle. 

Jag har liksom inte tid att sitta här och skriva, så nu får ni se lite bilder härifrån bara. 

Havet badade vi i för första gången idag, och på stranden tog solen rätt rejält fick vi erfara… 

Jag har i alla fall kommit på att jag inte alls skulle ha några problem med att bo så här för jämnan, så nu funderar jag för fullt vad man skulle kunna försörja sig på, genom att jobba på distans…? 

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Testar lite till

Vi är fortfarande inte så bra vänner jag och iPaden… Förra inlägget skrev jag igår, och det gick inte att posta förrän nyss.

Nu testar jag igen, få se om det går bättre den här gången?

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Ett litet test bara

Jag är bara tvungen att prova att skriva på paddan. Vi är ju inte jättekompisar den och jag, så den blir inte använd ofta.

Men nu har jag kommit på att den ju är smidig att ha med sig när man ska resa, så jag sitter och leker lite, för att se om vi kanske kan hålla någorlunda sams en vecka i alla fall?

Vill ju testa att skriva ett blogginlägg också, för att se om jag minns hur man gör det på den.

Här kommer därför en bild på gårdagens middag, bara för att se om jag lyckas lägga in foton också?

Det är ugnsgrillade grönsaker,sötpotatis också kyckling med mangosås. Tillrett av min duktiga dotter. Smakade himmelskt!

Posted in Blandat pladder | 1 Comment

Ni får gärna tycka att jag är en torrboll!

Med risk för att anses som skittråkig, så skriver jag här, och förklarar mig, istället för i de privata meddelanden jag fått på Facebook. (Det har blivit tre bara senaste dygnet, så jag är lättlurad… ;) )
Det pågår ett par (eller kanske flera, fast jag bara stött på två)  ”spel” för att höja medvetandet om bröstcancer och prostatacancer på Facebook.
Kommentarer man ska lägga ut i sin status, och sedan när någon gillar eller kommenterar, så skickar man ett personligt meddelande till dem, där de får ett antal alternativ att välja bland, att lägga upp som status på sin profil,
Jätteroliga statusar för all del! – Jag har skrattat högt åt vissa, och andra har jag trillat dit på att ge mer praktiska råd.

Det har jag inga problem med! – Jag har blivit lurad hela livet, och det förhöjer ofta stämningen!
I andra fall är det inte lika kul, och nu kommer vi till det jag tycker är tråkigt med dessa “spel”.

Enligt mig så är ni precis lika lurade som jag blivit, och inte på ett lika roligt sätt…

Ett sådant här meddelande får man om man gått på en nit, och blivit lurad att gilla eller kommentera på Facebook: Hahaaa Du skulle inte ha kommenterat eller gillat mitt inlägg! Nu måste du välja något av följande och klistra in den på din vägg. Detta är 2014 års spel för att väcka medvetenhet om bröstcancer och prostatacancer. Var inte en glädjedödare, välj något av följande och ändra din status: (Ja, nu väljer jag att inte skriva ut de olika statusarna här, för jag respekterar att andra tycker detta är väldigt skojigt, och även att det är för en bra sak.)

Men… Så här ser jag på det:

1: Jag har inte lärt mig ett skit mer om vare sig bröstcancer eller prostatacancer av de här “spelen”. – Vilket alltså är syftet med det. (Och jag antar att ungefär 99% av befolkningen, som nåtts av ett sådant här meddelande inte heller har fått något ökat medvetande om de två cancerformerna av att vara med och skriva skojiga statusar. – Jag kan ha fel, siffran kan vara 100% också… Eller så är det så att någon människa inte kände till dessa sjukdomar tidigare, och därmed börjat googla som fasen, för att ta reda på vad det egentligen är?  Men ärligt talat tror jag den siffran är försvinnande låg…)

2: Tyvärr så är det så att det här “ökande medvetandet” som man nog är ute och far efter inte är mer kunskap om sjukdomarna egentligen. – Det är nämligen sekundärt till för att man ska stödja cancerfonden t ex.
Och hur tråkigt det än är att säga det… – De pengar vi  skänker dit går tyvärr inte till att lösa gåtan med att bota cancer.
Den går till forskning som läkemedelsbolagen ligger bakom, och hur tjatig jag än verkar nu, för er som läser min blogg, och följer mig på Faceboook: De vill inte alls att vi ska kunna bota cancer! – Det är deras största kassako!

Cancer har visat sig kunna botas, med bland annat cannabisolja, genom att höja kroppens pH-värde och skapa en miljö i kroppen där det finns gott om syre. (T ex med hjälp av väteperoxid och ozon, men också genom grön kost, och uteslutande av socker. Även bikarbonat, som höjer pH-värdet används i vissa behandlingar, och kolloidalt silver.)
Detta påvisades för länge, länge sedan av Otto Warburg, som fick Nobelpriset i medicin 1931. – Men hans upptäckter är inte lönsamma, så de har liksom “gömts undan” i alla år.

Tyvärr… Det finns lösningar, men de utforskas inte vidare, eftersom det är naturliga ämnen, som inte går att ta patent på.

Likadant är det med ALS-Ice Bucket Challenge.

Jag högaktar verkligen alla som vill göra en god gärning, och samtidigt bjuder oss andra på facebook på underbar underhållning!
Det är hedervärt att vilja göra något gott, och jag tänker aldrig ta ifrån er äran av det!

Underhållning är också bra för hälsan, så både dessa knasiga statusar som ska delas, (för “cancermedvetandet”) och alla roliga videos vi fått se, från alla som vill hjälpa folk som drabbats av ALS, gör verkligen många gott!
Och där finns ju också känslan… – Känslan av att för ett kort ögonblick få känna hur det känns att lida av sjukdomen, då man tappar känseln, och bara… Ja, liksom bara “fryser” i flera bemärkelser…

Men… Jag har tagit ställning mot läkemedelsjättarna, och tänker inte gynna dem mer än nödvändigt.
De tjänar pengar så det räcker på alla tokerier som de lurar i folk.

För det är likadant med ALS, som det är med cancer… – Det verkar finnas botemedel.
Att rena kroppen från gifter, och tillföra fettsyror, som finns i t ex kokosolja, som är ren och kallpressad, verkar kunna göra underverk med många som drabbats av den vidriga sjukdomen. – Fast det kommer aldrig pengarna alla vänliga, underbara människor som ställer sig under en hink isvatten att gå till, att utforska vidare. – För läkemedelsbolagen äger inga kokospalmer…

Den dagen det kommer något på Facebook (eller någon annan utmaning, någon annanstans, på något annat vis) där syftet är att (utveckla de naturliga metoderna för att) verkligen bota någon sjukdom…
Då hörni!  – Då skulle jag kunna göra väldigt knasiga saker jag också…

Om jag kunde rädda en stor del av mänskligheten genom att dyka i en bassäng full med dynga, så skulle jag kunna hoppa ned utan att tveka så länge. Bara det fanns en dusch i närheten.  Blinkar – Och om inte, så skulle jag nog tveka länge, men hoppa i ändå till sist. – Men sådant som syftar till att de som redan har så mycket pengar att de styr världen, de vill jag inte ge mera…

Så sorry, om jag framstår som en partypooper! – Jag vill kunna välja mina utmaningar, och även om meddelandet som delas säger: “Var inte en glädjedödare” så skiter jag faktiskt i vad andra tycker och tänker.
Jag har, som sagt,  inte något problem med att vara trist. – Jag har problem med att gynna företag som har som agenda att leva på folks ohälsa!

Tipsa mig dock gärna om galna upptåg, som gynnar alternativ forskning!
Då har jag inte samma spärrar.
Skrattar – Särskilt inte om jag får chansen att själv ta ställning, utan att “prackas på något, jag kanske inte gillar”. – För så slår jag ofta bakut.

Posted in Blandat pladder, Tankar och hälsa | 4 Comments

Man vill ju få lite färg…

Jag heter Alba, för att det var det första namn matte tänkte på, när hon såg att jag var vit, när jag föddes. (Alba betyder vit.)
Nu är det ju så att alla vill vara bruna., och min mamma är minsann lite gyllene i pälsen på ryggen, och alldeles väldigt brun i ansiktet, och på öronen, och svansen, och faktiskt på tassarna med. – Så jag tänkte att jag skulle bättra på min färg jag också…
Tänka sig… – Jag hittade ett sådant där solarium i mattes säng.
Inte den lyxigaste modellen, men i alla fall sånt där med ljus från ovan, och varmt och skönt är det också!

2014-08-29 13.38.49

Och där fick jag igång det också!

2014-08-29 13.43.12

Bara att lägga sig tillrätta nu då…

2014-08-29 13.39.52

Sola ryggen…

2014-08-29 13.43.36

Och magen…

2014-08-29 13.46.40

Fast jag vill ju ha solhimlen lite närmare…

2014-08-29 13.46.54

”Morsaaan!!!??? Vad gick du iväg för?
Kom du med! – Det här är jätteskönt ju!”

2014-08-29 13.47.21

”Nähä… – Skit i det då!
Jag solar väl ensam då…”

Sidorna också! – Så man får jämn fin färg.

2014-08-29 13.47.43

2014-08-29 13.48.41

Jaha… Och där kommer matte
”Kolla matte! – Jag solar!
Alltså… Exakt vad sa du nu??? – Är det inget solarium, utan en dator?
Jag blir inte brun av att ligga här alltså?
Kanske bara pytte, pytte, eftersom skärmen avger aningens ultraviolett strålning, men att det inte kommer att märkas alls?”

2014-08-29 13.44.05

”Skit också!!!…”

2014-08-29 13.43.54

Posted in Katter | 3 Comments

Och katterna, de spinner…

Det kom en störtskur igår. Då fick jag för mig att jag hade bakluckan på bilen öppen, men den hade jag lyckligtvis stängt…

Det kom en störtskur idag också.

2014-08-22 11.57.34

2014-08-22 11.56.41

Men den var kort, som tur var.
Lite hagel kom det också, och ett tag såg det ut som om man poppade popcorn på mitt biltak. – Men det hann jag inte fota såklart…

Katterna, de bryr sig inte om att det regnar inte…- De bara spinner, och spinner… Open-mouthed smile

2014-08-22 12.51.22

Och jag… Jag har plockat lite blåbär jag, fast det var ont om gott om blåbär i skogen, om man säger så…

2014-08-22 20.12.44

Det har visst varit alldeles för torrt i juli, för de är små, och torra, och skaften sitter kvar. Dessutom är det ganska glest mellan dem alltså.
Fast några blev det ju i alla fall. Smile

Nu blir det strax sängen för min del. – I morgon är det dags att jobba igen.

Posted in Foto, Katter, Natur | 2 Comments

Kattmys

Ni kanske undrar hur det går med det där som piper i garderoben?
Ja, till att börja med så har kattungen bytt kön… – Det är inte en kille, som jag trodde först, utan en liten flicka.

Nu har det börjat synas lite maskning, och det ser ut som om den lilla skönheten kommer att bli blåmaskad. (Fast även här kanske jag ska reservera mig lite, för färgen kan säkert slå över och bli mer åt det bruna, som föräldrarna längre fram.
Dock ser det väldigt grått ut just nu i alla fall…) Långhårig, som sin pappa kommer den att bli i alla fall. – Det törs jag nog säga med ganska stor säkerhet, för det börjar bli ganska långt lurv på kroppen redan nu, även om pälsen inte är så tät än.

Att fånga den här lilla krabaten på bild, är inte så enkelt… Det börjar bli mycket “fara omkring” nu… Och en del bus också.

2014-08-20 17.17.24

2014-08-20 17.00.44

alba140820

I går blev lilla Alba fyra veckor, och nu börjar det bli dags att “kattsäkra” hemmet.

 

Vikten idag är 374g, vilket betyder att vikten fyrdubblats på fyra veckor.
Hon växer så det knakar. – Så numera är det inte bara pip i garderoben. Det är knak också. Winking smile

Posted in Foto, Katter | 1 Comment

Ingbofestivalen 2014

Ett par veckor före festivalen ringde telefonen hemma hos mig, och jag fick en lite underlig förfrågan.
”Vi skulle behöva en fotograf till Ingbofestivalen. Kan du ställa upp?”

Eeh… Alltså… Jag knäpper massor med kort med telefonen, men fotograf…?

“Fotograf??? Herregud, jag kan ju inte vara fotograf! Jag har ju inte ens någon kamera… Eller jo, jag har en urgammal rysk kamera gjord för filmrullar, men… Ni måste försöka hitta någon annan!”

Det verkade dock svårt det där med att hitta någon som kunde fota hela tiden, och jag behövdes en stund på fredagskvällen och under lördagseftermiddagen, för då fanns det inte någon som knäppte kort på banden som spelade.

Jaha… Man skaffar väl en kamera då…
Nu var inte det någon stor grej egentligen, då jag länge sneglat på dotterns kamera, som legat i en väska, utan att användas på flera år, och jag haft mina funderingar på att fråga om jag fick köpa den.
Bara det att jag inte haft några pengar till övers, så jag kommit till skott.
Det hade jag verkligen inte nu heller, men jag fick köpa den på avbetalning till en överkomlig peng, mot att hon får använda den, ifall hon vill och behöver även framöver. – En bra deal!
Och nu har jag alltså en systemkamera. Inte någon avancerad, men det behövs inte heller… – Jag har inte ens lärt mig begripa mig på den här än…
Sånt där med bländare och slutartid försökte jag väl lära mig någon gång för 25-30 år sedan, men jag minns inte ett skit!
Tur att det finns autoinställningar i moderna kameror!

Att fota har jag som sagt gjort mycket, men med mobilen då. Blommor och blad, och solnedgångar och sådant där…
Det är något helt annat att fånga människor som rör sig på bild kan jag meddela!
Min taktik för att få ihop några bilder, som kunde visas upp, blev att fota hejvilt, med lite olika automatprogram i kameran.
Alltid måste något bli lyckat då, var min teori. – Och det funkade riktigt skapligt.
Visst syns det skillnad på korten, som den riktiga fotografen tog på festivalen, och mina, men ändå fastnade ju folk på bild när jag höll på.

Enklast att fånga på bild var Finn Ljunggren, som var först ut på lördagen.
Han satt så stilla och fint på en pall, och sjöng ljuva melodier. Tyvärr blev ju ljudet bedrövligt dåligt, när jag spelade in honom på video…

Jag tänkte tanken, att äntligen är det någon som är ungefär som en blomma, som håller sig på plats, så man hinner hitta fokus och liksom arrangera bilden lite, som jag är van att göra.
Något han var ganska ensam om, bland de jag fotade…

IMG_0628

IMG_0619

Men nu går jag ju händelserna i förväg…
Först var det ju fredag.

2014-08-08 18.28.32

Stoft, som är ett Tärnsjöband var först ut på scen.

IMG_0407

IMG_0460

Sedan var det lite omkastning i spelschemat, så Kärrgruvan intog scenen därnäst.

IMG_0490

IMG_0499

Men medan de här banden spelade, så smög det omkring pirater på området till alla barns förtjusning och skräck. – Och min förtjusning med förresten, fast jag inte var rädd för dem…
De kunde se farliga ut, men de var jättesnälla.

IMG_0438

Och spela och sjunga kunde de också! Pat Razket.

2014-08-08 22.16.31
(Den här bilden och nästa, är faktiskt knäppta med mobilen, som jag också tog lite bilder med såklart.)

2014-08-08 22.13.11

Alla kort blev inte helt lyckade… Men de blev liksom bra ändå några av dem.
Konstnärliga kanske man kan säga, med lite god vilja? Eller kanske mer mystiska?

Som det här, där det ser ut som om någon håller på att övergå till en annan dimension, och bli en ljusvarelse:

IMG_0578

På ett annat ser det ut som jag fotat spöken. – Inte undra på att alla ungar sprang och gömde sig för piraterna…

IMG_0558

(Fler foton från hela tiden jag var på Ingbofestivalen och fotade kan ni hitta på deras hemsida, ingbofestivalen.se. Foton utan vattenstämpel har jag knäppt. Jag har nämligen inget Photoshop, eller annat program, som man kan sätta in vattenstämplar på foton, förutom i programmet som jag skriver blogginlägg i. Och inte kunde jag ju sätta mig och ladda upp varenda bild här i bloggen…)

När Pat Razket spelat klart var jag trött, och åkte hem för att sova.
Men inte blev det något sova inte…
Först satte jag mig och laddade in bilderna i datorn. – Jag var ju nyfiken såklart, om det gick att se vad som fanns på fotona!
Sedan gick jag och lade mig, men sov det gjorde jag knappt något alls på hela natten.
Fullmånen var galet stark, och jag blir alltid lite “mångalen” när månen är full, och nätterna innan, så jag hade inte sovit ordentligt på flera nätter.
Så på lördagen var jag helt galet trött, och knappast vidare social…
Vankade runt med kameran, och knäppte bilder, men däremellan satt jag på någon bänk, och nästan somnade. Ont i kroppen hade jag också, så jag var verkligen inte så rolig den där dagen, men musiken gjorde ju att man höll humöret uppe ändå.

Bilder blev det i alla fall.
Finn såg ni ju först i inlägget, men det var ju såklart en massa andra band också.

Här kan ni se en bild från varje uppträdande på eftermiddagen:

IMG_0632

IMG_0648

IMG_0703

IMG_0722

IMG_0763

IMG_0816

IMG_0869

IMG_0830

IMG_0911

Ja, här ungefär blev jag avlöst, och kunde åka hem och vila.
Det behövde jag! – Men eftersom månen fortfarande var full så…
Tja… Det blev inte mycket bevänt med sömnen den natten heller.
Fast på söndagen kunde jag ju sova halva dagen istället. Smile 
Synd att jag var så trött, för jag hade verkligen velat se Anders F Rönnblom, men jag fick klara mig utan  honom… – Jag hade säkert somnat vid något bord innan det var hans tur att äntra scenen.

Posted in Foto | Tagged , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Jag ber regn (inte om…)

Utanför Sala härjar den värsta branden i Sverige i modern historia just nu. (Det läste jag i alla fall någonstans, och det är nog helt riktigt, för oj, vilket område det är som står i lågor…) Och fortfarande sprider den sig vidare.
En vän på facebook ritade igår i på en karta hur stort området då motsvarade om det skulle brunnit i Stockholm. Den bilden har delats flera tusen gånger vid det här laget. Du kanske redan har sett den där du också?

område

Idag hakade Aftonbladet på, och gjorde jämförelser mot våra största städer de också. Jag misstänker att någon på tidningen sett bilden på facebook, och fått ett uppslag till en bra nyhet…

På facebook finns sidor som samordnar hjälpinsatser, och det finns också många grupper där man sänder healing, eller ber för att branden ska sluta.
Tankar och känslor påverkar vår omgivning, det är bevisat, så det är jättebra att folk hjälper till på det sättet också!
Men det är viktigt att man ber/tänker/känner på rätt sätt…

Här har jag klippt ut en liten snutt ur filmen “You can heal your life”, där man går in på hur det fungerar, och det allra viktigaste kommer vid ca 1.31 in i filmen, men se på hela! Den är inte lång (bara 3.30), och förklarar så bra hur det här med tankarnas påverkan på vår omgivning fungerar.

Klicka på länken och se på filmen:  https://www.dropbox.com/s/xnguooz4ro3w6hy/LOA-regn.mp4

Gör sedan gärna som indianen han berättar om i filmen du också, och hjälp till att försöka släcka elden.

Kom bara ihåg att inte be om något, utan tacka för att det redan har hänt!

Posted in Blandat pladder, Healing, Tankar och hälsa | 1 Comment

Det piper i garderoben

Förra helgen jobbade jag två dygn. Fredag-lördag, och söndag till måndag.
Det finns nog ingen gång jag önskat så, att få vara ledig, som då, för jag hade nämligen en höggravid katt hemma, som hade sin 63:e graviditetsdag just på fredagen.  (Dålig timing, jag vet! – Men det var inte jag som bestämde när hon skulle löpa, för i så fall hade hon fött ungar ett par veckor tidigare, när mitt schema såg helt annorlunda ut…)

Nu knep katten i alla fall igen, men mötte mig i dörren, när jag kom hem på måndagsmorgonen. Jamade mer än vanligt, tills jag försäkrade henne om att
NU, nu skulle minsann matte stanna hemma.  Då verkade hon nöjd.

2014-07-21 15.45.34

Så lade vi oss och vilade ett par timmar, tills jag blev väckt av telefonen.
Lite senare på eftermiddagen, började katten jama uppfordrande, och gav sig inte förrän jag satt utanför den garderob, där hon bestämt sig för att boa i en av de lådor, som jag bäddat lite här och var.
Den här var visst bäst, och nu fick jag inte gå därifrån, för katten ville minsann ha sällskap.

2014-07-21 15.06.42

Så där fick jag sitta på en pinnstol utanför garderoben, och vänta på att något skulle komma ut…

Och vänta, och vänta, och vänta… Ibland med katten i knät.

2014-07-21 16.55.42

När jag höll på att ramla av stolen, av att sitta där, totalslut efter helgens jobbande, och nästan ingen sömn på natten mellan lördag och söndag heller, så lyckades jag få katten att ligga på min arm i sängen istället. Där låg vi på plastad frotté och svettades i värmen. Sömn blev det dåligt med. Och vi vankade mellan sängen och garderoben flera gånger.

2014-07-21 20.04.01

Men framåt fyra på morgonen, så slocknade jag visst ändå. – I sängen, inte på pinnstolen.

Jag vaknade 8.40. Knäpptyst. Satte mig upp, och hittade Daphne vid fotänden av sängen, på golvet. Så krystade hon, och jag förstod, att nu, nu är det på gång på riktigt. Äntligen!

9.31 kom en liten sprattlande krabat ut, och det blev ett ivrigt putsande och fejande av den lilla varelsen.
En rejäl liten knodd, som lite senare visade sig väga 94 gram.

2014-07-22 09.35.54

När jag gick ned och hämtade vågen, så hade mamma katt burit in sin unge i lådan i garderoben.

Jag väntade vidare, för att se om det skulle komma någon mer unge, men det blev bara en. Jag tror det är en liten kille, men det är så svårt att se, särskilt när man inte har någon att jämföra med…

2014-07-22 10.51.02

På eftermiddagen, när vi var säkra på att det inte skulle komma någon mer bebis, så åkte vi till Östa och badade en stund.
Det var vi inte ensamma om direkt, vilket man kan förstå, en så härlig dag, denna som så många andra denna julimånad.

2014-07-22 15.25.12

Dagen efter var det minst lika varmt, men då styrde jag kosan ut i skogen istället.
För att plocka blåbär.
Åkte inte direkt på E4:an, men jag kom fram, trots att vägen på många ställen såg betydligt sämre ut än på bilderna. – Fast då kunde jag inte stanna och fota, för då hade jag antingen inte vågat fortsätta, eller också fastnat i någon grop, eller lös sand… Skrattar

2014-07-23 17.48.26

2014-07-23 17.48.51

Flaskan med vatten, som jag gjort i ordning innan jag åkte, den stod kvar på diskbänken, och där gjorde den ju inte mycket nytta, för att svalka en överhettad bärplockare, så jag fick ge mig hemåt tidigare än jag tänkt.
Men det blev lite grann att stoppa i frysen i alla fall. Så får jag väl fylla på med mera sedan.

2014-07-23 18.25.04

På torsdagen var det pubkväll på tåget, med Irländsk trubadur, och han hade gästartister med sig dessutom.

 

Ett par hästar med ryttare dök också upp. – Vi bor ju på landet…

2014-07-24 22.02.30

Missebäbisen växer så det knakar, och har blivit en riktig knubbis!

2014-07-29 15.42.01

Och i morse när jag kom hem, så var det två katter som tittade på mig, när jag kom hem från jobbet, och öppnade garderobsdörren.

Lillskrutt har öppnat sina blå, även om det var omöjligt att få det på bild ordentligt…

2014-07-31 08.28.14

2014-07-31 08.28.43

Posted in Foto, Katter, Natur | 2 Comments