Att ha täckande ansiktsduk idag vore nog ingen dum idé nämligen.
Finns det någon som har en niqab att låna ut tro ?

Nähä… Inte det…

Jag snorar och hostar och vill inte smitta pensionärerna nämligen. – Och inte mina arbetskamrater heller för den delen.

Undrar om det finns såna där munskydd som tandläkare och läkare brukar ha ibland att tillgå på jobbet i alla fall ?
Då ska jag sno med min några såna att dra på mig tror jag.

Annars får jag väl förlita mig på spriten. – För det finns det gott om på jobbet.

Näää inte sån förstås… – Handsprit såklart!

Det är rätt fantastiskt hur hjärnan fungerar…

Idag var vi ju ute vid Östaholm, på Östa Camping på mässa.
När vi gick där tänkte jag en del på hur mycket man var där i ungdomen.
Midsomrarna firades på campingen, men även annars var man där en del.

Vi gick förbi receptionen, och jag tänkte på alla de gånger vi rodde över i ekan från stugan för att köpa påfyllning av mat, eller då vi behövde ringa från telefonautomaten.

Vi bodde ju mycket där i stugan, mina kompisar och jag, och det var enklare att ta båten över älven, än att åka in till Tärnsjö och handla. – Och mycket trevligare !
Fina somrar måste det ha varit på den tiden, för jag minns nästan bara sol och värme. ( Men jag kan såklart ha förträngt en del regniga dagar. )

På något sätt måste dessa tankar tillbaka i tiden ha rotat om i hjärnan, för plötsligt mot kvällningen, när jag var ute här på gården, så började jag sjunga på en låt.
En som vi lyssnade på då, och som jag inte hört sen dess.

Jag hade en gigantisk bergssprängare, som kånkades runt överallt, och den åkte eka många gånger över till Östa också.

Det var inbyggda laddningsbara batterier i den, och ett laddaggregat också, så det var bara att koppla in en adapter i ett särskilt hål, och koppla den andra änden i väggen, så var det snart fullt kräm i apparaten igen. – Annars hade det blivit snuskigt dyrt med batterier…
Två extra batterier satt inbyggda i chassit också, så batterierna räckte längre.
Det var bra !

Tyvärr slängde jag den där apparaten när den började krångla med bandspelaren, men det ångrar jag faktiskt.

Bättre musikmaskin har nog aldrig funnits…
Det var sanslöst bra ljud i den, och det fanns ingångar och utgångar för allt, så man hade kunnat använda den som förstärkare och högtalare till nästan vad som helst.
Radion var också helt fantastiskt bra, och man fick in stationer med glasklart ljud, som det bara fräste om i andra apparater.

Många bra låtar spelade jag in från Rakt över Disc och Tracks.
Bland annat den som jag plötsligt började sjunga idag. – Inspelad 1984.
En helt sanslös sommar !

Killer on the rampage i en specialversion.

Tänk vad den hade gömt sig bra där i hjärnans vindlingar, men nu ploppade den fram.
Det var ju kul, för visst är det en bra låt ?

I alla fall om man heter Paris Hilton och inte har riktigt rent mjöl i påsen, utan istället kokain däri.

Polisen stoppade den bil Paris åkte i, eftersom de tyckte sig se marijuanarök sippra ut genom fönstret.

De är smått fantastiska poliserna i USA måste jag säga. – Själv skulle jag inte kunna se skillnad på rök från en vanlig cigarett och ett brinnande bilsäte ens, om det bara pyste ut rök lite fint genom en springa i ett bilfönster.
Men, men…. Jag är inte polis i Amerika jag heller.

När bilen stoppades och Paris skulle möta polismännen ville hon tydligen göra sig vacker och tog fram läppstiftet ur väskan.

Aj, aj, aj…..!!!
Det skulle hon inte ha gjort, för se då följde kokainpåsen med och rasade ner mitt framför fötterna på poliserna.

HOPPSAN !
Så kan det gå !
Arresterad på plats.

Av detta kan vi lära oss att om man vill vara fin ska man inte hålla på med droger.
Det gäller inte bara i möten med poliser förresten…

Det kanske även fröken Hilton borde tänka på.
Hon verkar ju tycka det är rysligt viktigt att vara vacker…