Jag tänker mig tillbaka till det årtionde då man väl får säga att jag blev vuxen…
Eller i alla fall gjorde en massa som ger vuxenpoäng.
( Riktigt vuxen undrar jag om jag någonsin blir ?
)
Jag köpte hus till exempel.
Och så födde jag barn. 
Åkte på husbils och husvagnssemestrar och skaffade katt.
Började pensionsspara också.
Sedan skaffade jag såklart vattensäng och parabolantenn. – Det hörde nittiotalet till ! ( Om man inte redan skaffat det i slutet på åttiotalet förstås.
)
Min första egna dator gjorde också entré i hemmet.
En 486:a med modem, så man kunde koppla upp sig på internet. – Det var nytt.
Drygt 13.000 kostade den, men det var på rea, så egentligen hade den kostat mer.
Minns att jag sen vann ett par Björn Borg-solglasögon i en tävling på torget.se.
En av de första svenska internetportalerna.
Vi var nog inte så värst många som tävlade, för fortfarande var inte internet någon stor grej.
Det har hänt en del på den fronten sedan dess kan man väl säga…
Självklart införskaffades också en mobiltelefon.
Bärbar !

Den vägde nog bara runt fyra kilo eller så, och det kostade 12 kronor minuten att ringa på dagtid under vardagar.
Men ifall man kunde hålla sig till kvällar eller helger, så var det alldeles gratis !
450-röd kallades abonnemanget, och självklart köptes telefonen begagnad ! – Det var dyrt nog ändå !
Att redan då skaffa en så kallad yuppienalle, som var de första telefonerna som kunde stoppas i fickan ( Om man hade stora fickor då förstås ! ) var inte att tänka på !

Nya kostade de trettiotusen, och inte ens som begagnade var de något för vanligt folk.
Dessutom vägde de ett kilo och man kunde bara prata i en halvtimme innan batteriet var slut.
Sedan kom de nyare modellerna som bara vägde ett par-tre hekto, och 388:an kunde man till och med skicka SMS med. – Det var stort !
Har tre gamlingar kvar, och originalkartongen till 388:an, plus en massa delar. ( varför ? Ja, det har inte blivit av att kasta dem bara… Kan visa sig vara rätt bra, då min gamla faster funderat på att skaffa sig en seniormobil, men de är ju så rackarns dyra.
337:an kan inte hantera SMS, så hon kan inte bli störd av såna, och knapparna är om inte stora, så i alla fall väldigt tydliga.
Den kan hon få.
– Alldeles gratis ! )
Två av dem funkar nämligen perfekt, trots att de legat i ett oisolerat uthus i vintras, då det ju var trettio minus dag efter dag…
Men den gula har jag ingen laddare till, så den vet jag inte hur det är med.

Däremot har jag inte ställt in datum och tid ifall ni undrar… – Var bara tvungen att kolla ifall de fortfarande funkade, och de gör de ju !
De verkar till och med hålla laddningen bra, för de har legat sedan i går kväll, och batteristaplarna är fortfarande på fullt, trots att de varit påslagna.

De gick går i GSM-nätet och nu var det billigare att ringa, men det kostade förstås även på kvällar och helger.
Runt fem-sex kronor minuten dagtid och ett par spänn övriga tider har jag för mig att det kostade.
Vad själva telefonerna kostade minns jag inte exakt, men de blev nu i alla fall så pass billiga att vanligt folk kunde köpa dem. – Om inte annat begagnade.
Dessutom var batteritiden mycket, mycket bättre !
Även här har det ju fortsatt utvecklas en del… – Både vad gäller teknik och pris.
Annars är det kanske mest musiken man tänker på när man minns tillbaka till nittiotalet – förutom Sveriges brons i fotbolls-EM –94 då.
Många bra, eller speciella låtar producerades på nittiotalet och Sverige placerade sig även detta årtionde högt internationellt inom musiken.
Här är några av de låtar som slog även utomlands.
Visst minns ni dem ?
Börjar du också drömma dig tillbaka ?
Det finns en sida som handlar om nittiotalet, där du kan friska upp minnet lite bättre.
nittiotalet.se heter den så passande. – Det var väl fiffigt ?
Senaste kommentarerna