Och livet det leker

Här händer en del, fast det kanske inte märks…

Jag har inte hållit på en massa i trädgården, och jag har inte varit ut i skogen heller. – Och det är ju mest sådant jag skriver om annars har jag märkt…
När det inte handlar om hälsa, eller något annat jag tycker är viktigt att folk tänker på…

Nu har det mest varit ganska oviktiga saker jag haft för mig på semestern.
MEN… Sådant som kan tyckas oviktigt kan ibland vara det viktigaste som händer i livet.

Under min ledighet har jag bland annat träffat vänner jag inte sett på länge, och så har vi varit iväg och tittat på bilar.  Och så har jag hunnit med att köpa en bil också.   – Och sålt den…

renault

En gång i tiden köpte jag en Fiat av en väns mamma.
Jag behövde en bil, och den var billig och så… – Ja, den köpte jag hastigt och lustigt.
Sedan var det inte så lustigt längre…
Det var inte något fel på bilen, men den och jag var inte riktigt kompatibla, om man säger så…
Jag tyckte allt satt bakfram i den, och så kändes det som att sitta i en konservburk och köra.
En konservburk med överdimensionerad motor…
Det var någon sportmodell, och eftersom den typ inte vägde mer än en ask sardiner, och hade en stark motor, så rörde den ju onekligen på sig. – Det gjorde den…
Men att då sitta och vara konstant förbannad på att det lät illa, och att det inte liknade någon bil, som jag var van vid, var inte alls bra! – Jag blev en livsfarlig förare! Det kände jag varje gång jag var ute och for omkring med den där plåtruskan.

Den blev inte långvarig i min ägo, för jag var livrädd att jag skulle köra över någon, eller fladdra ned i diket, i rena ilskan. – Så kan man inte ha det!

Nu kände Elin ungefär likadant, när hon hade kört den fina Renaulten jag kommit hem med.
“Det här är för faan inte en bil, det är ju en robot”, var första omdömet.
När hon kört ytterligare någon gång, så kom hon hem och sade:
“-Jag hatar den här bilen!”
Och jag kände på en gång igen känslan jag haft i kroppen med Fiaten…
Jag kunde faktiskt fysiskt känna hur hon kände, eftersom jag ju haft samma känsla själv. – Och nu slog kroppsminnena igång…
Det blev så pass att jag själv fick de där känslorna, när jag såg på bilen. Fast det inte var en Fiat, och fast jag själv var så glad när jag köpt den, och jag var ytterst tveksam till att ens ta den bort till affären.

Renaulten måste bort! – Innan någon blivit skadad…
Det var säkert en jättebra bil! – Men inte för oss!
Att jag dessutom råkade ha sönder ena nyckeln, bara någon timme efter det att jag lagt ut annonsen på bilen, kändes liksom som: Vi hör inte ihop!

Det blev såklart en förlustaffär. – Bilaffärer tenderar att bli det…
Men av någon anledning, så grämer jag mig faktiskt inte ett dugg över pengarna som bara försvann.

Jag sålde bilen i förrgår, på dagen en vecka sedan jag köpte den.
Nu hoppas jag verkligen bilen är bra, för det var en fantastisk kille som köpte den!
En sådan där människa, som det känns som om man liksom känt länge, fast man aldrig setts förr. En ung människa, som hade massor att lära mig, både om bilköp och om hur en iPad ska hanteras… (He, he… Jag och den där paddan är ju inte heller så bra kompisar, men jag hatar den i alla fall inte…- Vi kan säkert bli kompisar någon gång med tiden.)
Personlig assistent även han kröp det fram, och numera dessutom konsult inom området personlig assistans.
Nu frågade jag ju inte om det är okej att “göra reklam” för honom, så jag nämner inte hans namn, och vad hans företag heter vet jag faktiskt inte.

Där och då, när bilen rullade iväg med sin nye ägare, så kände jag mig så nöjd och tillfreds med livet.
Så även om jag egentligen inte hade något att fira, (Det finns faktiskt roligare sätt att spendera pengar, än att göra bilaffärer…) så kändes det nästan så i alla fall, när jag på kvällen gick till Tåget.

Där var det bara en massa trevliga människor. – Sådana som jag verkligen gillar.
Ja, jag försöker ju att gilla alla människor, men det går liksom lättare med vissa, och en del har jag faktiskt väldigt svårt att se att jag har något gemensamt med överhuvudtaget… – Men jag övar…
Det blev dock dåligt med övning där och då, eftersom det bara fanns glädje och gemenskap. – Och härlig musik!

Jag hade bestämt mig för att inte stanna så länge, men…
När man är någonstans, där allt liksom bara är kärlek, där livet känns som att surfa på en härlig våg, som bara lyfter en, och när det erbjuds bad i bubbelpool mitt i natten…- Ja, då är man väl en idiot om man går hem och drar täcket över huvudet…?
I alla fall när man är ledig, och inte ens har något planerat.

Så det blev nattbad under himlen, med ett gäng härliga människor innan himlen började ljusna, och det var dags att ta farväl, och tacka för sig.
Och när jag kom hem, så hittar jag ett meddelande på Facebook, från en vän från förr.
En vän, som jag faktiskt pratat om under kvällen, och med värme berättat om en rolig episod från ungdomen om. – Visst är det underligt?
Nu är det ju visserligen bevisat att tankar är energi, men det kändes ganska tydligt att här hade vi någon form av tankeöverföring, och det är inte ofta man upplever det så direkt liksom…

Det är väl ganska fantastiskt, vad positiv energi kan göra med en?
Igår borde jag varit som en överkörd igelkott, då jag ju kräver ganska mycket sömn, för att fungera normalt. – Men jag fick faktiskt en del gjort, och äntligen blev gräset klippt.
Idag har det däremot varit lite trögt med att få saker gjorda, men efter att ha smort in mig med min (fantastiska) kräm, som jag gjort själv, så känner jag mig betydligt lättare i kroppen igen.
Man blir kletig i hyn, och håret blir fett, om man smörjer nacken, vilket jag gjort, men jag sitter här och känner mig ganska underbar i alla fall.
Jag  har märkt att det känns annorlunda i hela kroppen när man har smort in sig med den, så jag smörjer och blir kladdig…
Kokosolja, kakaosmör, bivax, honung, silver, MSM och epsomsalt är det i den. Och så olivolja och vatten också. – Om det är någon enskild ingrediens, eller någon av kombinationerna av dem som gör susen vet jag inte, men bra känns det!

Nu har jag tagit in en massa rosor, som jag har i en skål, och de doftar underbart!

2015-07-18 14.35.33

Det må finnas krig och elände runtom på vår jord. – Men i min värld är allt gott!

Tack alla ni underbara människor som gör mitt liv fantastiskt!

This entry was posted in Blandat pladder, Tankar och hälsa. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.