Det piper i garderoben

Förra helgen jobbade jag två dygn. Fredag-lördag, och söndag till måndag.
Det finns nog ingen gång jag önskat så, att få vara ledig, som då, för jag hade nämligen en höggravid katt hemma, som hade sin 63:e graviditetsdag just på fredagen.  (Dålig timing, jag vet! – Men det var inte jag som bestämde när hon skulle löpa, för i så fall hade hon fött ungar ett par veckor tidigare, när mitt schema såg helt annorlunda ut…)

Nu knep katten i alla fall igen, men mötte mig i dörren, när jag kom hem på måndagsmorgonen. Jamade mer än vanligt, tills jag försäkrade henne om att
NU, nu skulle minsann matte stanna hemma.  Då verkade hon nöjd.

2014-07-21 15.45.34

Så lade vi oss och vilade ett par timmar, tills jag blev väckt av telefonen.
Lite senare på eftermiddagen, började katten jama uppfordrande, och gav sig inte förrän jag satt utanför den garderob, där hon bestämt sig för att boa i en av de lådor, som jag bäddat lite här och var.
Den här var visst bäst, och nu fick jag inte gå därifrån, för katten ville minsann ha sällskap.

2014-07-21 15.06.42

Så där fick jag sitta på en pinnstol utanför garderoben, och vänta på att något skulle komma ut…

Och vänta, och vänta, och vänta… Ibland med katten i knät.

2014-07-21 16.55.42

När jag höll på att ramla av stolen, av att sitta där, totalslut efter helgens jobbande, och nästan ingen sömn på natten mellan lördag och söndag heller, så lyckades jag få katten att ligga på min arm i sängen istället. Där låg vi på plastad frotté och svettades i värmen. Sömn blev det dåligt med. Och vi vankade mellan sängen och garderoben flera gånger.

2014-07-21 20.04.01

Men framåt fyra på morgonen, så slocknade jag visst ändå. – I sängen, inte på pinnstolen.

Jag vaknade 8.40. Knäpptyst. Satte mig upp, och hittade Daphne vid fotänden av sängen, på golvet. Så krystade hon, och jag förstod, att nu, nu är det på gång på riktigt. Äntligen!

9.31 kom en liten sprattlande krabat ut, och det blev ett ivrigt putsande och fejande av den lilla varelsen.
En rejäl liten knodd, som lite senare visade sig väga 94 gram.

2014-07-22 09.35.54

När jag gick ned och hämtade vågen, så hade mamma katt burit in sin unge i lådan i garderoben.

Jag väntade vidare, för att se om det skulle komma någon mer unge, men det blev bara en. Jag tror det är en liten kille, men det är så svårt att se, särskilt när man inte har någon att jämföra med…

2014-07-22 10.51.02

På eftermiddagen, när vi var säkra på att det inte skulle komma någon mer bebis, så åkte vi till Östa och badade en stund.
Det var vi inte ensamma om direkt, vilket man kan förstå, en så härlig dag, denna som så många andra denna julimånad.

2014-07-22 15.25.12

Dagen efter var det minst lika varmt, men då styrde jag kosan ut i skogen istället.
För att plocka blåbär.
Åkte inte direkt på E4:an, men jag kom fram, trots att vägen på många ställen såg betydligt sämre ut än på bilderna. – Fast då kunde jag inte stanna och fota, för då hade jag antingen inte vågat fortsätta, eller också fastnat i någon grop, eller lös sand… Skrattar

2014-07-23 17.48.26

2014-07-23 17.48.51

Flaskan med vatten, som jag gjort i ordning innan jag åkte, den stod kvar på diskbänken, och där gjorde den ju inte mycket nytta, för att svalka en överhettad bärplockare, så jag fick ge mig hemåt tidigare än jag tänkt.
Men det blev lite grann att stoppa i frysen i alla fall. Så får jag väl fylla på med mera sedan.

2014-07-23 18.25.04

På torsdagen var det pubkväll på tåget, med Irländsk trubadur, och han hade gästartister med sig dessutom.

 

Ett par hästar med ryttare dök också upp. – Vi bor ju på landet…

2014-07-24 22.02.30

Missebäbisen växer så det knakar, och har blivit en riktig knubbis!

2014-07-29 15.42.01

Och i morse när jag kom hem, så var det två katter som tittade på mig, när jag kom hem från jobbet, och öppnade garderobsdörren.

Lillskrutt har öppnat sina blå, även om det var omöjligt att få det på bild ordentligt…

2014-07-31 08.28.14

2014-07-31 08.28.43

This entry was posted in Foto, Katter, Natur. Bookmark the permalink.

2 Responses to Det piper i garderoben

  1. Vera says:

    Såå himla söt den lilla skrutten är! Blir väl till att behålla nu när det bara blev en?! 😀
    Ser ut som vi varit och kört på ungefär samma väg 😮 Jag och Elvin var ute efter sten, vilket det iofs var dåligt med, körde så jag nästan blev lite nervös att inte komma därifrån 😮 vägen blev bara mindre å mindre, gropigare och gropigare 😮 men sen tack och lov en liten sk korsning mitt i ”ingenstans” chansade och kom ut på vägen igen….. Puuuh! 😛

    [Reply]

  2. Kenneth says:

    ja den lilla var jätte söt
    Kenneth´s last [type] ..Hemma igen

    [Reply]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge