Popitop-åldern

Igår blev det strömavbrott här.
Inte så länge kanske… (Jag tog inte tid, men det kanske varade runt ett par timmar.) Men det kändes som en hel evighet, och alldeles handikappad blev man på en gång.
Gick ju inte att göra något alls!

Idag har jag kommit på massor med saker, som jag hade kunnat göra, utan att ha någon ström, som t ex klippa klorna på katten, ta ett fotbad, torka köksluckor eller vattna blommor.
Men jag gick bara och tittade trånande på datorn och tvättmaskinen, och deppade faktiskt över att jag inte kunde dammsuga.  – En depression som snabbt gick över när strömmen kom tillbaka, men inte fasen behövde jag dammsuga för att det skulle gå över inte. Blinkar
Jag har inte dammsugit än faktiskt. (Förutom inne på toa, där katterna sprätt ut kattströ på golvet.)

Allting ska gå med elektricitet sjöng Tore Skogman, och precis så har det alltså blivit. – Finns det ingen ström, så funkar inte ens min hjärna. Skrattar

Jag tänkte gå och lägga mig istället för att spela kort, och vanka fram och tillbaka i huset, och stirra på alla braiga grejer, som man inte kunde använda, men insåg att jag inte kunde slappna av ens, utan bara kunde koncentrera mig på strömmen, som inte fanns i hålen i väggen.
Herregud, så fånigt! Skrattar

Idag har vi ström, men inte fasen får jag så himla mycket vettigt gjort för det inte.
Jo, det förstås… – Jag har ju klippt klorna på katten. Och vattnat blommorna… Blinkar

This entry was posted in Blandat pladder. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.