Livet rinner in i min kropp

Idag är en stor dag!
Den dagen då jag känner att livet återvänder till min kropp, efter att ha varit mer eller mindre däckad sedan i julas.

Redan till helgen blev jag ju av med snoret och rosslet, efter att ha fått tips om “silvergrogg”  (kolloidalt silver med lite sprit och citron i) som man tar teskedsvis ofta, ofta, och håller kvar i munnen så länge man kan.
Det funkade ju superbra på slemproduktionen, men kroppen…. – Min arma kropp…
Den var inte så pigg den… Inte alls pigg faktiskt!
Det kändes som om trappen till övervåningen var en kilometer lång, och när jag tog tag i snöskoveln när jag skulle till affären i förrgår, så riktigt hörde jag hur kroppen skrek NEJ!!!!!!! – Så snön fick ligga kvar den…

Men nu så. – Nu vaknar visst kroppen till liv också. Ler

Tänkte ta tag i alla tomtar och sånt idag, (För dem har jag såklart inte orkat peta på.) men det var så mycket annat som kändes viktigare att ta tag i först, så de får allt vänta tills i morgon, eller så.
Visserligen håller ljuset på att återvända så smått ute, men jag älskar ju stakarna och stjärnorna i fönstren, så de kanske får hänga med någon dag till. – Vi får se hur jag gör.

Nu tänker jag göra ingenting ett tag, och sedan gå till sängs. – Det gäller ju att inte ta ut sig alldeles när man är så här osmord… Blinkar

This entry was posted in Tankar och hälsa. Bookmark the permalink.

5 Responses to Livet rinner in i min kropp

  1. Lotta says:

    Välkommen tillbaka! 🙂

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    @Lotta, Tack! 🙂

    [Reply]

  2. nu blir det bara ljusare också, snart så går vi vår promenader , längtar

    [Reply]

  3. Härligt att det går åt rätt håll 🙂 Men bäst att ändå vila klart så inte bacillerna återkommer med större styrka sen!

    [Reply]

  4. Kenneth says:

    skönt o höra att du är på benen igen

    [Reply]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.