Om Nybyggarna, välgörenhet och medmänsklighet

Många ylar högt över att vi skänker pengar till andra länder.
Att vi först och främst borde satsa på våra egna fattiga  barn och hemlösa!

Själv tror jag att det egentligen finns utrymme för att göra både och, om vi bara alla hjälper till litegrann.
Viktigt att komma ihåg, är att det inte bara handlar om pengar heller. – Särskilt inte här på hemmaplan.
Det handlar om medmänsklighet på alla plan.

Tänk efter!

Hur många av de som träter över att vi skickar iväg pengar som våra egna hemlösa behöver bättre, är det inte som samtidigt fräser ilsket, så fort de ser en knarkare?
Som bara morrar att de borde låsas in, och att man kunde slänga bort nyckeln?
Som tar omvägar förbi A-lagarnas bänk, och byter sida på gatan, eller tittar ned i marken, när de möter en missbrukare?

Ja, jag vet! – Det är ganska många!
(Och, ja, jag vet också att inte alla hemlösa är missbrukare, men många av dem är det. Och de som inte är det från början, hamnar tyvärr ofta i missbruk, på grund av utanförskap.)

Ändå handlar det mest om att se de här människorna. – Och att de lär sig att se på sig själva, inte som en andra, eller tredje klassens medborgare, utan som människor med ett värde!
För det är ju liksom det som är det stora problemet i deras fall…

Om de inte känner självrespekt, och inte förstår sitt egenvärde, så spelar det ingen roll hur mycket pengar vi skänker till välgörande ändamål för deras räkning.
Hur många bostäder, eller hur mycket pengar vi än förser dem med, så fortsätter de flesta av dem sitt drogmissbruk och destruktiva levnadssätt.

Jag har följt serien Nybyggarna, på Kanal 5, och tycker serien har varit fantastisk!
Nu är sändningarna över, och man undrar såklart hur det går för de som varit med?

På Aftonbladet Plus kan man läsa hur de har det just nu, och jag tänkte ni kanske också är nyfikna, och vill veta mera?
Så nu läcker jag lite info, från Plus-sidan… Ler

Johan är drogfri, sedan i mars, och jobbar numera som byggnadssnickare. Han håller på att få tandimplantat. Johan bor kvar i ladan.

Rita jobbar i köket på Basta!, där hon nu blivit arbetsledare. Hon bor också kvar i ladan, och ångrar inte att hon ställde upp i programmet.

Tom bor kvar i ladan, har ett förhållande med Josefina, och jobbar på Basta! finsnickeri. Han ser ljust på framtiden, och har börjat lämna prover, för att kunna ta körkort.
Han tycker att vara med i programmet ser han som det bästa val han gjort i sitt liv. Han börjar återfå kontakt med barndomsvänner, och släktingar, som han sedan länge trodde var förlorade.
Han får massor av positiv respons på nätet, och får frågor på Facebook, om hur föräldrar ska hantera sina barn, som håller på att spåra ur.

Josefina är drogfri, och jobbar på Basta!. Hon har fått en bättre kontakt med sin son, som hon nu får träffa varannan helg, och hon har alltså ett förhållande med Tom. Hon kämpar fortfarande mot drogerna varje dag, men vill absolut stanna på Basta!.

Emil lämnade ladan, då det visade sig att hans minsta son fått diabetes. Han bor idag på ett härbärge, och kontakten med barnen har de senaste två månaderna varit liten.
Han väntar på besked om att få börja ett jobb, som rivare, söker bostad och kämpar för att få träffa barnen oftare framöver.
Han anser att Nybyggarna förändrat hans liv helt.  “De har hjälpt mig från topp till tå.”, säger han, och tror inte han hade stått här, om det inte varit för programmet.

Bim var kanske inte helt redo för ett liv i drogfrihet, och lämnade ladan efter inspelningarna i våras.
Hon hamnade åter på gatan.
För tre veckor sedan hittade produktionen henne, och erbjöd henne att åter komma tillbaka till ladan, vilket hon är tacksam för.
Hon är nu på väg att återvända till Basta! tillsammans med sin nye kille.

En annan tjej, som inte var redo att se sitt egenvärde, och inte klarade av drogfriheten, var Linnéa, som stack från ladan redan under inspelningsperioden.
Nu är hon drogfri, och bor hos en kompis.
Linnéa tränar thaiboxning, umgås bara med drogfria vänner, och säger att hon vaknar varje morgon med ett pirr i magen, och hon inser att det är livet som pirrar.
Hon ser att hon har hela världen framför sina fötter, och hon tycker nu att livet leker.

Jag hoppas det går bra för dem alla!

Någon mer i serien, som fått en stor förändring i sitt liv, är Arga Snickaren själv.
”Det har varit livsomvälvande.”, säger han, och vill nu göra ytterligare en produktion!

Vill du också förändra livet lite? – Både för dig själv och någon annan?
Börja med att se på alla dina medmänniskor som en möjlig resurs för samhället, och inte som en belastning.
Se människan i knarkaren, och se den också. – Vänd inte bort din blick, utan dela med dig av ett leende, och en varm tanke!

Den dagen alla vi andra ser på missbrukare som människor med ett värde, kanske de klarar av att göra det själva också…

 

This entry was posted in Blandat pladder, Tankar och hälsa, Välgörenhet. Bookmark the permalink.

2 Responses to Om Nybyggarna, välgörenhet och medmänsklighet

  1. Patrik says:

    Riktigt bra skrivet, så jag kan inte annat än att hålla med om allt 🙂

    Kom att tänka på det där gamla ordspråket: Ge människan en fisk och du föder denne för en dag. Lär människan att fiska och du föder denne för en livstid.

    Blir lite så med bidrag, som en kortsiktig lösning (som behövs). Lägger man sedan till lite ”mjuka värden” som uppmuntran, vägledning och kunskap så kanske det kan ge en knuff i rätt riktning till en individ som ”kan själv” och som inser sitt egenvärde.

    Sen borde man nog se över bidragssystemet och ta bort ”piskan” och byta den mot en ”morot”. Som det är idag så blir många passiva och vågar inte ta egna initiativ av rädsla för att förlora bidraget. Vore bättre att ha ett fribelopp (ungefär som vid studiestöd) så att det är tillåtet med en mindre inkomst utan att det påverkar bidraget.

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    @Patrik, Jag önskar att jag hade en gillaknapp för kommentarer här i bloggen! – Då hade jag tryckt på den nu. 🙂

    [Reply]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge