En liten sädesärla

Det hände sig så, att jag gick ut i trädgården för att göra ett nytt ryck.
Jag hann inte mer än ta tag i spaden och gräva ett par spadtag, så smattrade det till och började regna.

Dessutom hann jag med att få en sticka i fingret på den korta stunden, och det tog jag som ett tydligt tecken på att idag ska inte Berglund hålla på i trädgården inte !
Även om det skulle sluta regna.
Såna där tecken ska man ta på allvar ! 😉

En liten sädesärla sprang ivrigt omkring och pickade när jag var ute.
När jag kom in och tittade i en veckotidning, så läste jag om en sädesärla där också, och då mindes jag “min” gamla ärla…

När jag var i tio-tolvårsåldern, så dunkade en sädesärla in i en förbifarande bil, och landade på gräsmattan på vår gård.
Eftersom jag alltid har gillat djur, och som barn gärna ville bli veterinär när jag blev stor, så tog jag så klart hand om den lille.

Den var medvetslös, men vid liv.
Ena benet var helt av vid knäleden, eller vad man säger, och bara hängde och dinglade.

Jag gnuggade försiktigt på bröstet på den, och den vaknade upp.
Då blandade jag i ordning druvsocker och vatten, som jag fick i den, och efter kanske en kvart var den så pass pigg att den ville iväg.

Pappa sa att han tyckte det nog vore barmhärtigast att ta livet av den.
Den skulle nog inte kunna klara sig med det där benet, och bara lida i onödan.
Men jag skrek rakt ut, och förbjöd det.
( Något pappa säkert egentligen var väldigt glad över, för det hade ju fallit på hans lott att likvidera den stackaren i så fall. Det hade han nog inte tyckt varit så kul… Även min far var en godhjärtad människa, som inte gärna dödade något. – Förutom mygg och flugor då… )

Tänk vad pappa hade fel !

Den där lilla pippin den piggade på sig, och tillsammans med sin “fru” fick han ungar, som också pickade omkring här på gården senare på säsongen.
Den nedre biten av benet ramlade av efter ett par dagar, och då klarade han sig hur bra som helst.

Han hade en egen stil när han for omkring på backen, och liksom satte sig ned och vilade ibland, men han klarade tydligen av att “raise a family”…. 🙂

( Var bara tvungen att klämma in den här gamla godingen ! 😀 )


Det roligaste var att samma pippi sen kom hit ett par, tre, kanske fyra somrar till, och bodde här hos oss då också.
Då tror jag nog pappa var ännu gladare att jag fått som jag velat !

Den där fågeln blev liksom något speciellt för oss, och vi var alla lika glada varje vår han kom tillbaka. 🙂

En riktig liten kämpe !

sädesärla
( Det här är inte den som ni kan se, för den här har ju två ben, men tyvärr finns den riktiga inte förevigad på kort. )

This entry was posted in Blandat pladder, Natur. Bookmark the permalink.

10 Responses to En liten sädesärla

  1. matts says:

    Vad kul att den kom tillbaka.visst är det otroligt vad lite välgärning kan göra så mycket gott.

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    Ja, då kände jag mig som en liten hjälte, men den hade troligtvis klarat sig i alla fall, även om jag inte pysslat om den.
    Det blev i alla fall väldigt personligt med den där fågeln sen. 🙂

    [Reply]

  2. Gun says:

    Men åh vilken fin och rörande historia! Tänk att den fick ett bra liv ändå, tack vare dig.:)

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    Den hade säkert piggnat till ändå, men visst kändes det bra !
    Vi väntade med spänning på vårarna sen, och blev riktigt ledsna, när den till sist inte kom tillbaka mer.
    Den var liksom mindre rädd än de andra ärlorna också, så kanske förstod den att jag ville den väl när jag pysslade om den.

    [Reply]

  3. Em says:

    Vilken gullig historia! Värmer långt in i hjärtroten! Nu kom jag på en historia om en undulat jag hade, men det får bli ett blogg-inlägg en dag.
    .-= Em´s last blog ..Världen är inte stor, blogg-världen ännu mindre =-.

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    Vad bra att det funkade till sist !
    ( Undrar varför det tog sån tid bara ? – Jag testade också och det tog ju en evighet, men nu går det snabbare igen. 😀 )
    Det blir mycket pippi nu… 😉

    [Reply]

  4. Ama de casa says:

    Vilken härlig och fin historia 🙂
    Slutet gott – allting gott, det är dom bästa berättelserna!
    .-= Ama de casa´s last blog ..Ama de casa är trendig! =-.

    [Reply]

    Karin - admin Reply:

    Alltid ! 🙂

    [Reply]

  5. Ia says:

    Vilken solskenshistoria!!!

    Man undrar hur länge de återvänder till samma plats, jag har också undrat om det är samma individer och det förstår jag ju definitivt att det är nu!

    Vi har ett par ärlor som struttar omkring här varje sommar och retas med katterna. Första åren försökte ju katterna fånga dom men det gick ju inte…nu ”busar” de lite. Kajsa och Lisa låtsas fånga dom och gör dom inte det så ser ärlorna till att de gör det. Skoj att se!
    Igår morse när jag varit på huset kom Kajsa och Ärland gående sida vid sida emot mig…så skoj ut efetrsom de har ganska lika färger!
    .-= Ia´s last blog ..Blandad kompott! =-.

    [Reply]

  6. Frogprincess says:

    Sädesärlor är roliga. De är lite sällskapssjuka och kan gå bara meter i från mig, samtidigt som de alltid håller ett vakande öga.
    .-= Frogprincess´s last blog ..Min nya kompis… =-.

    [Reply]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *